Jag är trött...

Just nu känns det som att jag skulle kunna somna på någon minut bara. Får jag det ?!

Det har verkligen varit en hemsk natt...som ni kan läsa längre ned.. Vid 00:15 gav jag upp mina försök till att få sova och bäddade ner mig i soffan och stängde in mig och issa i vardagsrummet. Jag kan säga att jag verkligen räknade minuterna tills sambons klocka skulle ringa runt 04:45. Natten spenderades med att "bråka" med katten, sitta på golvet och leka och bara få henne att bli trött. Gick lagom bra kan jag ju säga er. Men som vanligt efter att J gått upp så gick hon och la sig och var tyst tills jag runt kl08 åkte hemifrån en stund.

Nu på eftermiddagen tog jag en väldigt skön och trevlig promenad i det fina vädret med en vän. En timme bara flög förbi och det var faktiskt lite skönt att bara komma ut och vandra, men om värmen kunde komma och allt jävla grus försvann så skulle det verkligen vara toppen! :)

Nyss var vi ute på en promis med Issa i koppel och det tog inte många sekunder innan hanen hittade hit igen och jag avskyr honom för stunden eftersom han gör henne så knäpp och jag lovar att kommer han inatt igen, då tar jag inte blomsprutan på honom utan en 10liters hink. Han ska bort från min lilla prinsessa :)

Nä, göra lite nytta nu kanske. . . på återseende !
 
 


Löpande katt = helvetes nätter.

Jaha då ligger man här i soffan framför tv´n sömnlös, återigen.
Jag blir galen på den här katten !!!!!
 
Hon skriker oavbrutet och har gjort det några nätter nu. Hon klättrar på fönsterna. På väggarna. På möblerna. Hon åmar sig, rullar runt och vägrar vara stilla för en sekund. Klöser på det mesta. Hon fräser. Flåsar. Rivs & är galen.

På ett sätt hade det varit okej vilken annan dag/natt som helst, men just inatt, efter idag, så är detta fan inte roligt längre. Dels eftersom hon nu kan försvinna några timmar när man släpper ut henne så det vill jag ju inte göra såhär på nätterna som vi gjort tidigare [mellan löpen och under kontrollerade former såklart, vi kollar uteplatsen typ var 20minut efter henne om hon vill in och även haft koppel på henne]. Men speciellt nu, då jag tror iaf, en okastrerad hane har hittat henne här och har legat & lurpassar på henne hela dagen.
Det är även han som inatt har triggat henne med sitt "skrik" efter henne. Vad man än gör så blir hon inte tyst eller lugn.
 
Men peppar peppar, nu i skrivande stund la hon sig ner mitt på vardagsrums bordet och ligger där nu tyst med stängda ögon !!!  Jag hoppas hon kan ligga där någon/några timmar nu. Även fast vi brukar säga åt henne när hon är på bordet så är det himmelskt kan jag ju meddela er med tystnad, så där får hon vara inatt :)
 
 
Det var ju så typiskt att hon i lördags började löpa igen {efter 4dagars uppehåll} då jag idag -tisdag- skulle åka till väsby för att kastrera henne. Men jaa, nu är det ju bara att vänta till förhoppningsvis nästa vecka innan vi kanske kan få en ny tid och verkligen lyckas denna gång. Vi behöver verkligen få tillbaka våran sömn ;)



Livrädd katt.

Jag tycker så synd om lilla prinsessan!
 
Jag skulle nämligen bädde rent och efter att man som vanligt tagit bort kuddarna ur örngotten, täcket ur påslakanet och kommer till den biten då lakanet ska av sängen, så skrämde jag livet ur stackars Issa.
 
Hon satt på mosatt sida i sängen och vart väldigt intresserad av vad jag höll på med och ställde sig i attack position.
Så lilla klantiga jag tyckte av vi då kunde busa lite och drog bort lakanet bit för bit.
 
När sista hörnet på lakanet på kvar så vet jag inte riktigt vad som hände!
 
Då satt Issa på golvet och man såg att hon tittade utforskande på sängen. När hörnet kom loss och jag drog åt mig hela lakanet så flög Issa upp i luften, hoppade baklänges in i tvättkorgen och sprang allt hon kunde ut ur sovrummet.
 
 
Sedan dess har hon varit rädd för att gå in i sovrummet och speciellt livrädd för att vara i sängen.
 
 
Har hon väl kommit in i sovrummet så går hon som på nålar, minsta lilla kan få henne att springa därifrån. Och direkt efter det hände så var vi kanske lite elaka då vi plockade upp henne och försökte få henne att ligga med oss i sängen men minsta rrelse ifrån hos skrämde henne. Så efter något försök så blev det till att vi helt ignorerade henne och samnade.
Under natten vet ja att hon har testat att hoppa upp i sängen iaf 2ggr men sedan av någon anledning hoppat ner igen och suttit på tröskeln och tittat på oss.
 
 
Nu på morgonen har jag läst en hel del och de flesta säger att man ska ignorera henne och låta henne själv komma över rädslan som uppkom igår. Så nu är det tänt i sovrummet så hon ser allt. Ett gammalt av de gamla påslakanen ligger i fotändan så dofterna finns kvar och lakanet ligger bredvid tvättkorgen så hon kan gå fram till det. Och hon har varit inne i sovrummet flera gånger redan men hon smyger lite fram. Så jag tror och hoppas hon redan är på god väg att möta rädslan och börja sova i sängen med oss igen, för det var verkligen tomt utan henne inatt och nu på morgonen när ingen väckte en med lite gos.
 
 
Det värsta är att jag känner mig så dum och elak mot henne eftersom det var jag som gjorde detta och för att jag under tiden skrattade åt henne för att hon var ju så söt när hon skulle gå till attack.
Men nu under morgonen så verkar det som att hon ändå mår bra, hon äter och dricker, hon leker bra, pratat lite och ligger i skrivande stund i mitt knä med tassarna på tangenterna och spinner..
 
 
Är det någon annan som har tips på vad man kan göra eller vad man inte ska göra ?!
 


Bild ifrån google.
 


Välkommen hem !

Säg hej till Isa, vår lilla prinsessa ♥
 
 
 
En riktig liten sötnos är hon ! Hon är helt underbar...
Att tiden går så fort, redan 6dagar har hon varit här, även fast det känns som veckor :)
På dagarna ligger hon och trycker under elementet bakom soffan och på kvällarna myser och kelar hon med oss.
Men när det är dags att säga god natt. Ja då lever hon rövare i vår säng :)
Eller ja, halva dagarna ligger hon där, för runt den här tiden, och som just nu i skrivande stund, så är hon framme, klättrar runt i soffan, klättrar på mig, på datorn och piper lite försiktigt. Hon är så söt när man leker med henne, och är så otroligt nyfiken men så försiktig att hon först inte riktigt vet vad hon ska göra, men släpper det och hon eker som en galning :) Så nu har vi gamla toarullar, leksaker, kartonger, pappåsar och lite annat överallt i vardagsrummet. Ser rörigt ut men vad gör man inte för dom :)
Hon är fortfarande blyg men jag tror att det kommer ge med sig och det ska bli kul att se hur många framsteg hon och babe har gjort medan jag är borta en vecka :) Även fast jag tror att hon kommer favorisera honom lite dom första dagarna men jag tror vi kommer bli vänner snabbt igen, heh !