Livrädd katt.

Jag tycker så synd om lilla prinsessan!
 
Jag skulle nämligen bädde rent och efter att man som vanligt tagit bort kuddarna ur örngotten, täcket ur påslakanet och kommer till den biten då lakanet ska av sängen, så skrämde jag livet ur stackars Issa.
 
Hon satt på mosatt sida i sängen och vart väldigt intresserad av vad jag höll på med och ställde sig i attack position.
Så lilla klantiga jag tyckte av vi då kunde busa lite och drog bort lakanet bit för bit.
 
När sista hörnet på lakanet på kvar så vet jag inte riktigt vad som hände!
 
Då satt Issa på golvet och man såg att hon tittade utforskande på sängen. När hörnet kom loss och jag drog åt mig hela lakanet så flög Issa upp i luften, hoppade baklänges in i tvättkorgen och sprang allt hon kunde ut ur sovrummet.
 
 
Sedan dess har hon varit rädd för att gå in i sovrummet och speciellt livrädd för att vara i sängen.
 
 
Har hon väl kommit in i sovrummet så går hon som på nålar, minsta lilla kan få henne att springa därifrån. Och direkt efter det hände så var vi kanske lite elaka då vi plockade upp henne och försökte få henne att ligga med oss i sängen men minsta rrelse ifrån hos skrämde henne. Så efter något försök så blev det till att vi helt ignorerade henne och samnade.
Under natten vet ja att hon har testat att hoppa upp i sängen iaf 2ggr men sedan av någon anledning hoppat ner igen och suttit på tröskeln och tittat på oss.
 
 
Nu på morgonen har jag läst en hel del och de flesta säger att man ska ignorera henne och låta henne själv komma över rädslan som uppkom igår. Så nu är det tänt i sovrummet så hon ser allt. Ett gammalt av de gamla påslakanen ligger i fotändan så dofterna finns kvar och lakanet ligger bredvid tvättkorgen så hon kan gå fram till det. Och hon har varit inne i sovrummet flera gånger redan men hon smyger lite fram. Så jag tror och hoppas hon redan är på god väg att möta rädslan och börja sova i sängen med oss igen, för det var verkligen tomt utan henne inatt och nu på morgonen när ingen väckte en med lite gos.
 
 
Det värsta är att jag känner mig så dum och elak mot henne eftersom det var jag som gjorde detta och för att jag under tiden skrattade åt henne för att hon var ju så söt när hon skulle gå till attack.
Men nu under morgonen så verkar det som att hon ändå mår bra, hon äter och dricker, hon leker bra, pratat lite och ligger i skrivande stund i mitt knä med tassarna på tangenterna och spinner..
 
 
Är det någon annan som har tips på vad man kan göra eller vad man inte ska göra ?!
 


Bild ifrån google.
 





NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR