Igång igen.

Ja då är jag typ, nästan, snart igång igen med träningen.
Känns bra även fast jag i skrivande stund inte alls gillar det. Har en sådan fruktansvärd träningsvärk efter 2½timmes benpass igår. Och i söndags var det 1½timmes armpass. Så egentligen från imåndags till säkert på söndag så har jag haft/kommer ha träningsvärk :)
 
Och det kan jag ju tacka min karl och min granne för !
Men står jag bara ut några gånger till så kommer det ju bli enklare och roligare. Men efter denna vecka med värk så vill jag bara ligga i soffan och dö. Speciellt idag då jag knappt kan röra mig utan att det gör ont. Och det gör förbaskat jävla ont !!!
 
 
Dock har han också ont i dag så jag får vara glad för det ;) Skämt o sido ! Det känns lite kontigt att ha någon vid sin sida som skriker, stöttar och får en att pressa lite till när man egentligen bara vill lägga sig ner och skrika av smärta och trötthet och han har faktiskt fått mig att göra mer än vad jag någon gång tidigare gjort där på gymmet. Fast det är lite som att ha en pt som pushar på en och det blir faktiskt mkt lättare när någon annan tror att man klarar saker som jag inte tror jag kan. Så en dag kanske jag kan le och skratta mig igenom ett helt av hans pass (:
 
Var väl bara lite av mitt klagande som ville poppa fram och nu när det är gjort så ska jag väl se om jag kan komma upp ur soffan och städa undan lite köket innan J kommer hem så vi kan ha en myskväll.
Tjao


Riktigt riktigt dåligt av mig...

Usch vad jag har vart dålig på att träna nu på sista tiden. . . . .
Jag har tagit någon promenad bara men inte riktigt kommit in i att ta mig till gymmet och verkligen träna skiten ur mig själv. Men nu måste jag hitta något som verkligen får mig att göra det !
Nu är det dags att orka igen och faktiskt ta hand om mig själv. Jag har dom seneste dagarna klagat över mycket och den enda som kan ändra på allt är ju jag själv. Så jag säger det igen, men för min egen skull, nu jävlar !
 
Dags at bli stammis här igen :)


Promenad

Imorse vaknade jag lite irriterad på väckarklockan eftersom jag helt hade glömt bort att jag ställt den och för att jag verkligen inte ville gå upp. Så försökte somna om men det gick inte å telefonen även började låta för att batteriet nästan var slut. 
Så när jag tagit mig upp och besökt badrummet tog jag en kaffe ute och kände att det kanske kan bli en bra dag idag. Sedan såg jag den där träningspåsen, som bara stirra och skratta åt mig...
Så jag vände upp och ner på den med ett larvigt leende på läpparna och en liten känsla av:
Skrattar bäst som skrattar sist.
 
Sedan drog jag på mig kläderna, snörade skorna, tog på mig ipoden runt armen och sedan gav jag mig ut på en promenad/jogging tur. Det blev inte speciellt långt, eller det beror ju på lite, jag hade ett mål men sedan tog jag inte den direkta, enklatste, kortaste vägen till målet. Så jag var väl ute i dryga 70minuter. Vilken för mig är rätt bra :)
Det kändes ju bra direkt efter attjag hade gjort det men nu känns det lite i mit dåliga knä igen så troligtvis behöver ag bygga upp det lite till innan man kanske enbart springer ute några gånger per vecka!
 
Sitter redan nu och funderar ut nästa runda men får se om det blir ikväll, imorgon eller i början på nästa vecka (: Nu blir det lite yoggi och bär med en kopp kaffe.
 
 
 


Favorit jeansen!

Dom här jeansen kunde jag sist ha strax efter nyår 2010 !
Får inte riktigt upp dom över höften och kan absolut inte knäppa dom [storlek26]. . . .
Nu är det dags igen att komma i dom, jag ääääälskar dessa jeans så nu ni (:

Bara dags att bli duktig flicka igen och nu när jag för första gången har ett riktigt mål att fokusera på så kanske det går bättre än alla andra gånger jag försökt komma igång med träningen ! Så nu ska ni allt få se :)


Träning och motivation

...Det är två ord som går hand i hand.
Men för mig alla gånger så går dom verkligen inte hand i hand. Min motivation brukar alltid infinna sig när jag tar tag i träningen men den försvinner lika fort som den kom nästan alla gånger. Det är som att hjärnan inte vill förstå eller koppla att träningen är bra för både kropp och själ. Så jag kan vara duktig och igång under någon veckas tid men sedan rinner det ut i sanden en månad eller så, sen kommer det tillbaka igen...

Men oavsett om det är för att gå ner i vikt, bygga muskler, få bättre kondis, smalare och tajtare kropp eller för att bara må bra så kan inspiration och delmål vara något som gör att man håller ut när det känns jobbigt och tråkigt eller som gör att man behåller motivationen. Då fastnar inte tankarna på det direkta målet som för en del kanske ligger på mils avstånd bort utan man ser ljuset i tunneln så att säga hela tiden. Att sätta upp delmål under resans gång kan göra att man mår bra i träningen och att man får mer motivation,även att se att sina delmål inte är omöjliga att uppnå utan det går, bara man är villig att satsa 100% oavsett vad.

Och allt det här med mat som folk hela tiden pratar om och alla dessa bokstavskombinationer gör mig lite galen. Jag tänker iaf inte dra ner på något annat än storlekarna på mina portioner, och äta mer regelbundet och flera mindre mål per dag. Jag tror på att man kan äta allt om man bara äter rätt storlek och regelbundet. Sen får ni alla andra säga vad ni vill och vissa dieter eller kurer kanske fungerar för er och är jätte bra. Kul för er. Men jag tänker låta mig själv äta det jag vill men jag tänker ändå tänka mig för hela tiden.

Rom byggdes inte på en dag. Och det kommer inte din nya kropp heller att göra. Låt det ta den tiden det tar. Kroppen behöver först tid att ställa om sig på när du börjar träna och sedan ska den börja "jobba" och sedan kommer resultaten. Det tar inte en månad att bli smal och sexpacket att komma fram utan det tar längre tid och det måste man tillåta kroppen.
Att försöka att inte jämföra sig själv, sina mål eller sina resultat med andra har jag erfarenhet av att det hjälper. När man slutar fokusera på andra och bara på sig själv så mår man bättre. Att man släpper allt och bara går in för att man själv ska komma dit man vill, må bättre och nå sina resultat är viktigare än vad dina vänner, folket på gymmet eller människor i allmänhet tycker, tänker och säger om dig, sig själva eller andra personer.
Vi har inte alla samma förutsättningar eller möjligheter och då ska man bara göra det som känns bra för en själv, lyssna på din kropp och dess signaler. Det som får dig att må bra och känna dig bättre i kropp och själ är det du ska fokusera på och bara köra ! Skjut inte upp det som jag gjort, för länge, men nu kör vi :)

Här får ni en motiverande och inspirerande blogg om att allt är möjligt, som jag följer ! Jenny Andersson