Bara tjejer som funderar ?!
Ibland undrar jag..
Är det verkligen bara vi tjejer som tänker så mycket hela tiden ?!
Som funderar och funderar lite till tills vi drar slutsatser som helt är tagna ur det blå ?!
Och vad är det som gör att vi helt enkelt inte kan {ibland} koppla bort en del tankar som gör att vi funderar sönder något och sedan sätter ihop det helt fel igen. Och vad är det som gör att vi från början helt enkelt får dessa tankar ?!
Är det pga av oss själva, personerna runt oss eller en kombo av dom båda ?!
Är det för att vi själva är rädda, osäkra, oroliga pga något eller säger bara magkänslan att det är något och eftersom man inte kan sätta fingret på vad det kan vara så börjar man fundera och analysera saken i bitar. . . . .
Jag hatar när man får den där känslan av att något inte stämmer, att det inte står rätt till men du kan verkligen inte sätta fingret på det, du kan inte förklara det mer än att det är en känsla, en magkänsla. Och det kan göra en så otroligt nedstämd, ledsen och förtvivlad och även ibland förvirrad.
Vilket i sin tur leder till att vi tydligen [har jag fått höra] tänker och funderar mera.. Mer än vi egentligen borde och som i sin tur leder till att en del av oss kan ta ut det på personer runt omkring oss. Men hur kan det komma sig att man oftast eller typ alltid pratar om att det är tjejer som gör detta ?!
Ingen vill väl bli anklagad eller anklaga någon annan för att göra något fuffens, planera något eller helt enkelt, rent ut sagt ha fuffens för sig.
Eller att man står vid sidan om och ser på medan sin vän/partner/syskon mår dåligt för att hon/han har funderat sönder något och inte kan komma på fötter igen. För hur mycket man än vill intala sig själv att man inte mår sämre av att man funderar sönder allt så gör man det, och det syns oftast. Man har liksom ingen ro i kroppen. Tillslut rinner bägaren över !
Men vad gör man när dessa känslor, när magkänslan slår till i hög kraft och du inte kan trycka undan den hur mycket du än försöker ?!
Eller att man står vid sidan om och ser på medan sin vän/partner/syskon mår dåligt för att hon/han har funderat sönder något och inte kan komma på fötter igen. För hur mycket man än vill intala sig själv att man inte mår sämre av att man funderar sönder allt så gör man det, och det syns oftast. Man har liksom ingen ro i kroppen. Tillslut rinner bägaren över !
Men vad gör man när dessa känslor, när magkänslan slår till i hög kraft och du inte kan trycka undan den hur mycket du än försöker ?!
Jag vet inte, jag har inte kommit på svaret på den frågan än.
Att livet, kärlek och vänskap kan vara så svårt ibland, vem hade kunnat ana det !!!
Alla vill vara glada, lyckliga och känna sig omtyckt för den man är, att någon annan älskar dig, just dig av hela sitt hjärta och själ.
Att det är just du som är speciell för denna någon.
Att denna relation, oavsett kärlek-vänskap-familj, även med sina upp och nedgångar är fylld av glädje och lycka utan fuffens.
Nu är det inte meningen att du/ni ska fundera och analysera sönder detta :) För det har faktiskt inte jag gjort men tanken slog mig bara när jag diskuterade livet, vänskap och kärlek med en kollega och några dagar tidigare även med än väldigt bra och nära vän...
För det är jag, x1000 . ♥ .
