Funderingar såhär en söndag.
Nu har jag läst det flera gånger på lite olika ställen och det span vidare till att jag satt länge ute i solen och funderade.
Det här med att allt fler tjejer verkar bli mer osäkra på sig själva och sin roll i en relation över småsaker verkar poppa upp överallt just nu. Men hur kommer det sig att vi tjejer verkar ha så lätt för det när vi oftast inte behöver känna såhär och kanske bara gör mer skada när detta inträffar.
Bilder som gillas och kommenteras, sms och samtal med andra, social och trevlig ute mot andra, oskyldiga kommentarer eller blickar (både om&till dig och andra), tankar på andra personer (som leder åt fel håll, hur det skulle vara, osv), för intima samtal med andra (spela roll vad han/hon tänder på, gillar eller liknande, det behöver&ska du inte bry dig om), oskyldig närkontakt med gamla/nya bekantskaper, ett leende här eller där, träffar någon och undanhåller det... ja ni förstår nog hur lång en lista kan göras och en känsla man får, får man ju av någon anledning och ibland kan man bara inte släppa den känslan. Den känslan utvecklas då till tankar och funderingar och på ett ögonblick är man inne i en ond cirkel som är svår att komma ut.
Jag tror inte att det finns någon som medvetet vill få sin partner osäker på sig själv eller på sin roll i ett förhållande. Jag tror även inte att killar tänker såhär på den nivån vi tjejer kan göra.
Men är vi tjejer verkligen så osäkra på oss själva som man kan läsa om hela tiden eller är det så att det är sjävla partnern eller förhållandet i sig som gör oss osäkra?!
Att vara osäker i sig själv eller sitt förhållande kan vara otroligt jobbigt och man vet inte riktigt vad man ska göra eller inte göra, inte minst för din partner. Att man pratar med varandra och verkligen kan vara öppna mot varandra kan göra att osäkerheten minskar eller försvinner helt. Men det kan också innebära att man måste arbeta lite själv med sig sjäv för att inte bara må bättre med sig själv utan även som ett par. En osäkerhet grundar sig alltid i något och kan man inte sätta fingret på det där något så har man nog ett problem. Hittar man det där "d" så finns det alltid en vändning och lösning att jobba på.
Jag har själv suttit fast i den där "onda cirkeln" några gånger och det tär verkligen på en själv och andra runt omkring dig. Jag har en tendens att analysera sönder saker och ting och jag blir inte mycket klokare av det eller på mig själv. Det har varit svåra och jobbiga tider som kan göra att en osäkerhet inom en växer sig starkare och tillslut bara exploderar och dom som befinner sig i min närhet för tillfället råka ut för denna explosion. Självklart har man sina stunder då man kan känna sig osäker på nya saker, situationer eller bara på sig själv. Men när det går ut över andra blir det en större påfrestning och osäkerheten stärks. Man kan bli irriterad över att man känner sig osäker, så blir man arg för man känner sig töntig för att man blir osäker när man inte behöver, sedan osäker igen för att irritationen tar över för mycket och sedan spinner hjulet iväg i 110...
Men jag har efter mycket hittat min grund i osäkerheten jag ibland känner (för både det ena, det andra och det tredje) och vet hur jag kan och borde undvika den (klart det inte är lätt alla gånger) men jag abetar med den och försöker visa för mig själv att denna känsla behöver inte finnas här. Jag behöver inte vara osäker på eller för något...
Att jag sedan har några väldigt speciella människor vid min sida och som har stöttat och peppat mig har gjort arbetet otroligt mycket lättare. Inte minst min kärlek som verkligen har gjort mycket för att jag ska se allt det fina och bra med mig i alla olika lägen och situationer som kan uppstå i livet.
Ursäktar mig ofta till dom som blivit drabbade av exposionerna men är ändå glad på ett litet sätt att just dom varit nära, för det är dom som hjälper dig att vända något negativt till något positivt. Det är dom som bäst kan stötta och peppa dig och få dig att inse;
DU ÄR BRA SOM DU ÄR, JUST FÖR DEN DU ÄR !
Nu blev ju inte detta som inlägget jag hade tänkt ut i huvudet men jag känner en liten glädje och lättnad över att få fått kladda ner lite av vad jag tänker på för stunden. Och det är väl så det ska kännas. Alltid bättre att få skriva av sig och få släppa på allt än att man låser in det i huvudet och bara låter det byggas på. Då blir man en tickande bomb !
Det här med att allt fler tjejer verkar bli mer osäkra på sig själva och sin roll i en relation över småsaker verkar poppa upp överallt just nu. Men hur kommer det sig att vi tjejer verkar ha så lätt för det när vi oftast inte behöver känna såhär och kanske bara gör mer skada när detta inträffar.
Bilder som gillas och kommenteras, sms och samtal med andra, social och trevlig ute mot andra, oskyldiga kommentarer eller blickar (både om&till dig och andra), tankar på andra personer (som leder åt fel håll, hur det skulle vara, osv), för intima samtal med andra (spela roll vad han/hon tänder på, gillar eller liknande, det behöver&ska du inte bry dig om), oskyldig närkontakt med gamla/nya bekantskaper, ett leende här eller där, träffar någon och undanhåller det... ja ni förstår nog hur lång en lista kan göras och en känsla man får, får man ju av någon anledning och ibland kan man bara inte släppa den känslan. Den känslan utvecklas då till tankar och funderingar och på ett ögonblick är man inne i en ond cirkel som är svår att komma ut.
Jag tror inte att det finns någon som medvetet vill få sin partner osäker på sig själv eller på sin roll i ett förhållande. Jag tror även inte att killar tänker såhär på den nivån vi tjejer kan göra.
Men är vi tjejer verkligen så osäkra på oss själva som man kan läsa om hela tiden eller är det så att det är sjävla partnern eller förhållandet i sig som gör oss osäkra?!
Att vara osäker i sig själv eller sitt förhållande kan vara otroligt jobbigt och man vet inte riktigt vad man ska göra eller inte göra, inte minst för din partner. Att man pratar med varandra och verkligen kan vara öppna mot varandra kan göra att osäkerheten minskar eller försvinner helt. Men det kan också innebära att man måste arbeta lite själv med sig sjäv för att inte bara må bättre med sig själv utan även som ett par. En osäkerhet grundar sig alltid i något och kan man inte sätta fingret på det där något så har man nog ett problem. Hittar man det där "d" så finns det alltid en vändning och lösning att jobba på.
Jag har själv suttit fast i den där "onda cirkeln" några gånger och det tär verkligen på en själv och andra runt omkring dig. Jag har en tendens att analysera sönder saker och ting och jag blir inte mycket klokare av det eller på mig själv. Det har varit svåra och jobbiga tider som kan göra att en osäkerhet inom en växer sig starkare och tillslut bara exploderar och dom som befinner sig i min närhet för tillfället råka ut för denna explosion. Självklart har man sina stunder då man kan känna sig osäker på nya saker, situationer eller bara på sig själv. Men när det går ut över andra blir det en större påfrestning och osäkerheten stärks. Man kan bli irriterad över att man känner sig osäker, så blir man arg för man känner sig töntig för att man blir osäker när man inte behöver, sedan osäker igen för att irritationen tar över för mycket och sedan spinner hjulet iväg i 110...
Men jag har efter mycket hittat min grund i osäkerheten jag ibland känner (för både det ena, det andra och det tredje) och vet hur jag kan och borde undvika den (klart det inte är lätt alla gånger) men jag abetar med den och försöker visa för mig själv att denna känsla behöver inte finnas här. Jag behöver inte vara osäker på eller för något...
Att jag sedan har några väldigt speciella människor vid min sida och som har stöttat och peppat mig har gjort arbetet otroligt mycket lättare. Inte minst min kärlek som verkligen har gjort mycket för att jag ska se allt det fina och bra med mig i alla olika lägen och situationer som kan uppstå i livet.
Ursäktar mig ofta till dom som blivit drabbade av exposionerna men är ändå glad på ett litet sätt att just dom varit nära, för det är dom som hjälper dig att vända något negativt till något positivt. Det är dom som bäst kan stötta och peppa dig och få dig att inse;
DU ÄR BRA SOM DU ÄR, JUST FÖR DEN DU ÄR !
Nu blev ju inte detta som inlägget jag hade tänkt ut i huvudet men jag känner en liten glädje och lättnad över att få fått kladda ner lite av vad jag tänker på för stunden. Och det är väl så det ska kännas. Alltid bättre att få skriva av sig och få släppa på allt än att man låser in det i huvudet och bara låter det byggas på. Då blir man en tickande bomb !
