Imorse vaknade jag med ett ryck och med en panik i kroppen. Även under natten vaknade jag av detta flera gånger. Och under hela veckan har jag gjort det. Dessa drömmar har verkligen satt sina spår i min kropp. Det är dom värsta drömmarna jag kan tänka mig och bara tankarna på dom under dagarna får mig att känna en enorm panik och oro i hela magen och kroppen...
Jag hatar verkligen dessa drömmar och även fast jag vet att jag inte kan påverka dom så önskar jag att dom försvinner och låter mig vara ifred. Jag förstår inte varför dom kommer eller vad dom vill mig.

Det är lättare sagt än gjort att inte tänka på dom, men jag börjar att komma över dom och stilla min panik och oro. Men många skulle nog reagera som jag. Ingen skulle vilja att det verkligen hände och att hela ens liv rasar samman. Men tänker man för mycket på det och analyserar sönder det så kommer man inte kunna tänka klart eller se klart och då kommer man till sist att gå en destruktiv väg tillmötes. Men det är skärrande. Det är ju bland mina värsta rädlsa i livet och jag önskar att jag aldrig kommer få uppleva det.

Är det verkligen så att drömmar är sitt undermedvetna som försöker säga något ?!
Om det är så, så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Då kommer jag verkligen att gå under !