Jag har sedan i lördags kväll efter middagen varit helt utan min tungpiercing.

Och det känns verkligen galet konstigt i munnen kan jag säga er.. Inte bara när jag äter, dricker, pratar eller ler utan hela tiden. Men på ett sätt ä jag så otroligt glad att jag nu tagit ut den även fast jag saknar den lite. Som jag älskade den ibörjan när jag hade gjort den, även fast mina föräldrar inte blev så glada {dom visste ju inte om att jag gjorde den} men nu efter alla dessa år så kanske det ändå ä så att jag vuxit ifrån den, för på sista året harden mest varit ivägen. kulorna lossnar och jag biter på den, tar sönder tänder och ja det hade bara varit att köpa ny stav med kulor men inte ens det orkade jag så detta är nog för det bästa :)

 

 

 

 

Vi är nog alla glada att den är borta nu innan jag biter sönder flera tänder ! (:

Men gladast är nog min far, som aldrig riktigt gillat den...