"Grunden i det hela baseras på den nyligen uppmärksammade undersökningen som visat att vi i Sverige konsumerar mest godis i världen, över 17 kg per person varje år. Att en stor del av detta dessutom konsumeras av barn tror författarna är starkt bidragande till att barnfetma och livsstillsjukdomar redan i tidig ålder ökat så under senare år."

17kg per person varje år är otrloligt mycket. Sedan ska vi ju lägga till resten av det dåliga sockret om vi får i oss under ett år också - överiga snacks, öl, läsk, saft, bakverk mm mm. Det är inte så konstigt kanske att vi idag är bredare runt midjan än för flera flera år sedan.

Det svåraste med socker, enligt mig, är det sockret som man inte tänker på, den gömmda. Och alla vet ju hur föäldrarna när mn var liten ville att man inte skulle äta så mycket godis - "ta en frukt istället", ät bättre och mera mat istället. Men ibland kan man ju inte stå emot det där godis, chips, läsk suget som smyger sig på och sedan vägrar att försvinna.
Ibland kan jag inte stå emot det utan behöver min lilla socker dos och ja, ibland kanske jag tar mig ett glas läsk eller en näve godis för mycket. Men det är ju bara mänskligt. Speciellt om man redan har ett sockerberoende. Då är det inte så att man kan sluta äta när skålen med godis står framför dig...full.. Det är inte heller så att man över en natt kanske bestämmer sig för att sluta och kastar ut allt dåligt socker som finns hemma.
Även fast den tanken slagit mig flera flera gånger !! (Tyvärr finns det kvar fortfarande).
Socker är ju otroligt gott i sina olika former och det är det som gör att man oftast inte tänker på hur mycket socker det egentligen innehåller. Men jag vet flera som är otroligt starka och som har progressivt trappat ner på allt detta dåliga socker och tränar då och då mår bättre utav detta.

Sånt gillar vi skarpt ! Kämpa på...

Men jag kanske inte är den som egentligen ska prata om detta. Det är ju inte direkt så att jag har ett litet och fint midjemått själv. Icke.  Men jag hamnade på en sida av länkar och tillslut råkade jag hitta min väg till den informationen som jag började inlägget med.
Jag har hört siffrorna många gånger innan men det känns ändå som första gången varje gång jag hör den. 17kg är verkligen mycket.
Och min fantastiska sambo liv har även det satt sina spår lite här ch var. Nej nej nej jag klagar verkligen inte !!!! Men självklart är det ju inte samma sak som att vara ensam och bara laga mat till sig själv. För dom som känner mig vet at jag nog inte skulla laga någon speciell mat till mig själv då.
Men kanske att även lilla runda jag ska se om en progressiv minskning av saker gör att man kanske kan få dessa 17kg att minska och sedan ligga på en bra nivå ! Även kasta in lite träning någon gång då och då igen kanske också gör att det blir och känns bättre.
Och detta var ju inte direkt vad jag tänkte skriva om från början, men jag bjuder på detta för denna gång (:

Nu har jag en känsla av att min älskade sambo kommer dra på smilebanden och skakar lite försiktigt på huvudet när han läser detta... Det är ju inte direkt första gången han hör mig säga eller skriva detta för att sedan se......inget..... Men den här gången säger jag bara träning. Och träning behöver inte betyda gymmet (för det är jag så otroligt dålig på att ta mig till) ! Men allt återstår att se om/när/hur detta påbörjas, fungerar och slutar med. Nu är det dags för lite mera kaffe innan jag tar min 25minuters promenad till jobbet ! Se, träning ;)