Efter drygt 2timmar sitter jag fortfarande i morgonrocken i soffan med en kopp kaffe i handen. Åh va skönt det är att bara kunna sitta här och inte känna att jag måste skynda mig och göra en massa saker.
Det enda jag har att göra idag är att jag ska ta en lång promenad till och från hemköp, jag hoppas inte att det kommer bli allt för tråkigt eller jobbigt att gå den biten själv, men vad gör man inte för mat? Frysen är ju mer eller mindre tom. Det som finns där är en påse riven ost och fransyska köttet. Vilket i sin tur är bra, för vi har just frostat av frysen och det behövdes verkligen. Så blir att handla mat idag till de närmsta dagarna så vi inte svälter här borta :)

Sitter och tittar på "små mirakel" på tv4fakta. Ett av mina favorit program såhär tidigt på morgonen. Åh vad jag skulle vilja jobba med barn på det sättet. Ge dom och deras föräldrar möjligheten till bättre liv och en bättre värld. Det ser så givande ut och jag tror jag skulle älska det jobbet. Jag har ju velat jobba med barn inom vården nu när jag bli klar med utbildningen. Först ville jag bli barnmorska eller jobba på neonatalavdelningen. Nu har jag börjat komma in på att jag kanske vill vara på en barn & ungdoms psykiatriavdelning eller en sådan avdelning för enbart ungavuxna. Men jag vet inte alls.. Jag tror att jag kommer nädra mig flera gånger och att jag till slut ändå kommer att hamna på ett perfekt ställe. Men jag skulle verkligen vilja hjälpa barn, ungdomar, unga vuxna men även vuxna personer på all sätt. Behöver man hjälp ska man också få det !
Åh vad jag längtar tills jag blir färdig med utbildningen...

Men jag måste hålla med min sambo om att en del program vi ser på, det är fan jobbigt att titta på. Då tänker jag mest på alla bilder ifrån operationer och liknande. Verkligen inte alla operationer men det finns alltid de som är lite jobbigare än dom andra och dom varierar från gång till gång. Så tur att jag inte fått för mig att utbilda mig till kirurg, för vem vill bli opererad av någon som tycker det är jobbigt och äckligt ibland :) inte jag iaf !
Men jag ser verkligen fram emot att spendera mitt liv med att hjälpa personer som behöver det, oavsett inom vilket område jag nu väljer att utbilda mig mera inom !

Det är väl så livet och ens jobb ska kännas, eller har jag fel ?!