Dagen igår var otroligt lång, eller det känns ju så iaf (:

När vi kom till inskrivningen strax efter kl8 så fick jag byta om och sedan lägga mig i en säng ochbara vänta. Tyvärr var det å många anhöriga redan där den dagen så min mor fick tyvärr inte följa med in och eftersom hon behövde åka hem till lilla freja någon timme senare så gjorde det inte så jäte mycket för henne. Men att bara ligga där i sängen så länge och ensam var inte jätte kul direkt.

Efter kanske en timme i sängen så kom det en sköterska som satte in en kanyl i handen på mig och jag vart glatt överraskad då det inte ens kändes när hon gjorde det utan helt plötsligt var hon klar. Dock hade det runnit ut lite blod över min hand och i sängen men det gjorde inte så mycket.

 

Efter att jag fick ligga där i drygt en timme till kom en till sköterska och gav mig lite mediciner och sa att om drygt 30minuter är det din tur att få rullas in på operationen. När läkaren sedan kom fram och pratade med mig, berättade lite om vad han skulle göra och tittade på dom gamla ärren från en annan laparoskopi från 2001 så var det dags.

Jag blev dock inte inrullad i sängen utan jag gick till operationssalen då dom ville att jag skulle testa att kissa först. Sedan var det full rulle.

Det var väl drygt 10 personer inne på op-salen och det var liv och rörelse överallt. Dom var riktigt trevliga och berättade hela tiden vad dom gjorde och jag låg mest och tittade runt på alla personerna. Sedan kom det fram en söt narkosläkare som skulle hålla masken över mitt ansikte med rent syre. När det var dags att få sömnmedlet så skulle jag säga till när jag kände mig lite knäpp i huvudet.

-"mer än vanligt då" ?! kläcker jag ur mig och sekundrarna senare skrattar nästan alla :)

Men hon fick ändå fråga mig kanske 4ggr om jag inte kände något och då jag sa nej så tyckte hon att det var konstigt och att hon kanske hade varit lite för snäll mot mig och antagligen sprutade hon in mera och han som höll i masken bad mig ta 3-4djupa andetag och jävlar vad det smällde till då. Då snurrade allt och på sekunder sov jag !!

 

När jag sedan hörde en röst som frågade om jag var vaken och som sa hej så tog det mig sekunder innan jag var klarvaken och pigg !!! Efter någon minut frågade jag om vatten men nej det får man inte fören det gått 30-60minuter och hela munnen kändes verkligen som sandpapper. Det var hemskt.

Sedan låg jag bara där och blev piggare och piggare och dom tyckte det var skönt att och förvånansvärt att jag mådde så otroligt bra. Men när det hade gått kanske 1timme och 15minuter å kom smärtan som ett brev på posten och jag fick lite morfin.

När jag fick komma upp och äta en smörgås och dricka kaffe MED mjölk så blev jag så otroligt glad ! Som jag hade längtat efter både mat men framförallt kaffet !!! Jag ringde då även mamma och sa att hon kunde börja röra sig till danderyd eftersom jag snart skulle få åka hem.

Sedan kom läkaren och berättade lite vad dom hade gjort och att dom INTE hade hittat SKIT. Vilket kändes som ett slag på käften. Jag hade ju så gärna vilja ha ett svar på problemet men ändå ville jag inte ha just denna gynekologiska sjukdomen {Endometrios}. Och han såg nog både glädjen och besvikelsen i mitt ansikte och sedan satt vi och pratade om hur min smärta varit genom åren och han visste inte alls vad det kunde vara men det ska jag diskutera vidare med min läkare om, så vi får se vad nästa steg i detta blir.

 

När jag sedan vart ensam igen och väntade på mamma så började jag må så otroligt dåligt så jag låste in mig på toan och blev sittandes där en stund. Och eftersom man måste kunna gå på toa innan man får åka hem så testade jag även det men icke. Gick sedan ut för att ta en till kopp kaffe och hade då även tagit en snus. Vilket jag absolut inte skulle ha gjort eftersom det blev som en nikokick gånger tusen i kroppen och illamåendet kom tillbaka. Men efter en massa vatten kände jag mig bättre och lagom till när mamma kom så kunde jag även gå på toa. Så jag byte om, sa hej då och vinglade ner till bilen [inte som att man var full utan då smärtan i magen gjorde sig påmind]. Sedan kom vi hem, vi tog en kaffe, pratade om vad läkaren hade sagt och sedan satte vi oss framför datorn och tittade på en resa som mina föräldrar har hittat som bara vi 4 i familjen ska på i dec. Åh som jag längtar.. !!

 

När sambon kom hem så fick jag genast soffarrest och blev sittandes / liggandes där resten av kväll och han är så underbar och åkte och köpte pizza till oss då jag bara ville ha det :)