Folk i vår omgivning.
Hur långt är man egentligen villig att gå för att personer ska tycka om en för den man är?
Är man reda att ändra på sig för att passa in? Är man redo att inte vara sig själv till 100%?
Är man redo att visa för andra att man är en bra person hur länge som helst?
Är man så pass envis att man orkar kämpa dag ut och dag in ?!
Jag har under mina år varit villig att gå hur långt som helst.
Varit redo att ändra på mig.
Varit redo att vara mer som andra och inte mig själv.
Varit redo att göra allt för att visa mig som en bra person.
Varit envis och orkat kämpa länge !
Nu känns det som att dessa dagar ska vara långt bakom mig. Ändå är dom inte många stek bakom. Jag kan ibland känna att jag kanske borde ha gjort en del saker annorlunda, på andra sätt, på deras sätt och kanske inte vara mig fullt ut. Men varför ?!
Säg mig varför ska jag känna så, varför ska jag tänka så, varför ska jag göra så ?!
Klart vi alla vill vara omtyckta av alla runt omkring oss. Men till vilket pris!?
Är man inte den som är omtyckt av alla runt omkring en så tar man det otroligt personligt och jag kan inte tänka mig att det bara är DITT fel. Alla människor kan inte tycka om alla, självklart inte.
Men det är oftast väldigt lätt att ta det personligt och då även försöka ändra på sig. Vilket i sig kan både bli lite bättre men det kan också bli sämre. Och blir det bättre så är det ju inte riktigt dig till 100% som dom gillar eftersom du behövde ändra på den DU är !
Sedan finns det den sidan av det också att våra partner oftast blir på ett eller annat sätt drabbade av detta också i en viss utsträckning. Och det är så fel. Men vad ska och kan man göra åt det... Jag vet helt ärligt inte !!
Åh, det är så mycket om detta ämne som snurrar hos mig just nu efter att vi pratade om det lite på jobbet igår kväll. Ibland känner jag bara att nu borde detta få ett slut. Folk ska inte behöva gå runt och känna, tänka och agera på detta sätt längre. Kampen ska inte komma i första hand längre. Du ska komma i första hand hos dig själv...
Du ska vara glad och trygg med den du är, för ingen annan är som du !
Alla tänker och känner vi olika och jag vet att det finns dom som kanske inte håller med mig men då får ni göra det. Detta är min åsikt, mina tankar och känslor. Folks kamper för att passa in borde få ett stop. Här och nu ! Ta mig för den jag är och inte den ni vill att jag ska vara...!
Är man reda att ändra på sig för att passa in? Är man redo att inte vara sig själv till 100%?
Är man redo att visa för andra att man är en bra person hur länge som helst?
Är man så pass envis att man orkar kämpa dag ut och dag in ?!
Jag har under mina år varit villig att gå hur långt som helst.
Varit redo att ändra på mig.
Varit redo att vara mer som andra och inte mig själv.
Varit redo att göra allt för att visa mig som en bra person.
Varit envis och orkat kämpa länge !
Nu känns det som att dessa dagar ska vara långt bakom mig. Ändå är dom inte många stek bakom. Jag kan ibland känna att jag kanske borde ha gjort en del saker annorlunda, på andra sätt, på deras sätt och kanske inte vara mig fullt ut. Men varför ?!
Säg mig varför ska jag känna så, varför ska jag tänka så, varför ska jag göra så ?!
Klart vi alla vill vara omtyckta av alla runt omkring oss. Men till vilket pris!?
Är man inte den som är omtyckt av alla runt omkring en så tar man det otroligt personligt och jag kan inte tänka mig att det bara är DITT fel. Alla människor kan inte tycka om alla, självklart inte.
Men det är oftast väldigt lätt att ta det personligt och då även försöka ändra på sig. Vilket i sig kan både bli lite bättre men det kan också bli sämre. Och blir det bättre så är det ju inte riktigt dig till 100% som dom gillar eftersom du behövde ändra på den DU är !
Sedan finns det den sidan av det också att våra partner oftast blir på ett eller annat sätt drabbade av detta också i en viss utsträckning. Och det är så fel. Men vad ska och kan man göra åt det... Jag vet helt ärligt inte !!
Åh, det är så mycket om detta ämne som snurrar hos mig just nu efter att vi pratade om det lite på jobbet igår kväll. Ibland känner jag bara att nu borde detta få ett slut. Folk ska inte behöva gå runt och känna, tänka och agera på detta sätt längre. Kampen ska inte komma i första hand längre. Du ska komma i första hand hos dig själv...
Du ska vara glad och trygg med den du är, för ingen annan är som du !
Alla tänker och känner vi olika och jag vet att det finns dom som kanske inte håller med mig men då får ni göra det. Detta är min åsikt, mina tankar och känslor. Folks kamper för att passa in borde få ett stop. Här och nu ! Ta mig för den jag är och inte den ni vill att jag ska vara...!