Lucia den 13dec10 och klockan slog 24:00...
Då var det dags att fimpa cigaretterna och snuset.
Otroligt nog har det varit ganska lätt att sluta för mig.
Speciellt med snuset, det är bara känslan man sakna och det gick ju att lösa.

Men de senaste 1½-2veckorna har det inhandlas cigaretter av någon anledning.
Jag är en sådan person som alltid rökt när känslor kommer fram, när jag känt mig arg, ledsen, irriterad & glad.. ja, helt enkelt när känslorna blir extrema. Personer som rökt eller röker tror jag kan hålla med mig, en cigarett hjälper att hantera en känsla och den hjälper att hantera stress.
Och snusen har alltid varit väldigt bra och goda mellan cigaretterna, när man är stressad, uttråkad eller när man gör saker så gör att man inte kan springa ut och röka. Känslan av att snusen ligger där under läppen, när man känner nikotinet verka och lugnet sprider sig i kroppen är härligt..

Och ska jag vara ärlig känns det just nu inte som att det är värt att sluta heller. Jag vet att när jag kommer till thailand kommer jag att röka ändå. Så jag får träna på min envishet, min styrka och karaktär lite under resan och när jag kommer hem igen så det blir ett slut på detta någon gång. 

Men dock kommer jag att fortsätta med onico så att även min tandläkare blir glad för och med mig och vi kan fixa det vi måste någon gång !!! Men jag saknar kicken....

Synd att man ibland faller tillbaka i gamla vanor, att viljan får sig en törn och svagheten vinner !